Nu har det kommit som jag väntat på allt kryper på nu, jag kan inte gå hemma deppar ju ihop totalt då. jag kommer att låsa in mej ett tag, telefonen kommer vara avstängd en tid men jag lever, o när jag kommer upp på fötter igen så kommer jag tuffa fram igen som vanligt, men just nu vill jag bara vara för mej själv. Det är länge sen jag gjorde så här men jag känner att jag behöver det, jag behöver lite tid nu, många tankar far i mitt huvud både om det ena o det andra o i grund o botten så handlar allt om rädsla o det är något jag måste komma över själv ingen som kan hjälpa mej med det o sen vill jag inte ha någon hjälp, vägrar vara en börda för någon annan. Jag har alltid skött mej själv o tagit mej igenom saker o det ska jag göra nu med, med lite tid o envisa så kommer jag igen för jag är inte någon som ger upp, men även den starke kan vackla ibland o nu har jag tappat fotfästet lite, men jag kommer att stå snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar